Det här är en marmorbakgrund täckt med en dikt i stora svarta bokstäver. Bara det inspirerar mig och jag tycker det är vackert att titta på. Men grejen med detta är alltså texten. Det här är en lång dikt, skriven av Marianne Williamson. Jag har dock modifierat den lite. Två ord är utbytta, men innebörden är fortfarande den samma. Den här lilla texten kom jag över i en bok jag läst, och texten summerar hela min (önskade?) livsfilosofi. Jag kan inte säga att jag till hundra procent lever i enlighet med texten, men min tanke är att jag en dag har kommit dit. Jag tänker alltid i enlighet med budskapet, men jag lever inte alltid därefter. Gotta break free from the jantelag first! 😄