När man har mått toppenbra så blir det så himla tydligt när kroppen inte alls mår bra. I huvudet är allt bara rainbows and unicorns, men jag har på senaste tiden haft många omgångar med olika förkylningssymptom (hosta, halsont, snuva osv) om vartannat. Mina eksem har blossat upp ordentligt på vänster hand. Mitt tandkött är katastrofalt och blöder varje kväll när jag går dit och bråkar med tandtråden. Jag har irriterande ryckningar i höger öga (ögonlock) varje dag och har haft det i snart två veckor. Hyn i ansiktet är alldeles torr och på vissa ställen flagnar huden. Det är liksom alla varningslampor som blinkar rött. Hade detta varit för några år sedan hade jag nog med mina tankar bara gjort allting sjuttiotvå gånger värre, och googlat och funderat på vad för slags diagnos jag möjligtvis kan ha. Bara förstärkt det hela ytterligare.
Med mental träning som verktyg nu så behöver jag inte gå ner mig totalt i detta. Jag har förmågan att hålla humöret på topp, trots att jag känner att kroppen är vänd helt ut och in. Igår på jobbet fick jag världens spränghuvudvärk, vilket är synnerligen konstigt eftersom jag aldrig brukar ha huvudvärk. Jag höll på att släppa iväg en tår medans jag satt i kassan. Men istället för att slänga in en panadol när jag kom hem, så lag jag mig i sängen och gjorde en 20 minuters lång muskulär avslappning (ett av de första MT-programmen jag började med) och slumrade till i några minuter, och otroligt nog var huvudvärken bortblåst när Niklas kröp upp bredvid mig och väckte mig. Det låter kanske inte så märkvärdigt för er, men om ni skulle känt till hur smärtsam huvudvärken var hade ni förstått.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta, men jag litar på att min kropp fixar sig själv. Det kräver givetvis att man lyssnar på kroppen, matar den med bra energi och ger den rätt motion. Det får banne mig ta hur länge det vill, för jag vet att det är möjligt.
