Travel & adventure

Okej hörni. Jag kom hem från en fyra dagars vistelse i Tyskland för ca en vecka sedan. Jag har så sjutusans mycket bilder att lightroom nästan ger upp och min dator eventuellt exploderar i luften. OBS! Skämt. Men jag har verkligen mycket bilder Grejen är den att jag vill verkligen visa er resan, för den var helt fantastiskt. Men jag är också medveten om att ingen orkar scrolla genom ett inlägg med 250 bilder. Så jag har enligt bästa förmåga försökt välja ut de vackraste och mest beskrivande bilderna från resan. Vi var ett rätt stort gäng på denna resa, sammanlagt 16 st, och jag har i åtanke att alla inte kanske vill synas på bloggen, så därav bilder främst på mig själv och Niklas och eventuellt inslag med några andra. Resten av bilderna delas privat med de andra medresenärerna. Och ja, detta blir ändå uppdelat på två inlägg, för trots att jag ganska kraftigt försökt skala bort mycket ur mängden bilder så är de fortfarande väldigt många. Men hoppas ni gillar, för Cochem är verkligen sagolikt vackert.

Anledningen till resan var att Michi (Niklas' pappa) och Paula ska gifta sig i september. Niklas är halvtysk, which makes his father tysk. Vilket i sin tur betyder att övervägande del av släkten finns i Tyskland. Och även om vigseln och allt det här är i Finland i september, så finns det ingen orsak att inte fira kärleken i Tyskland på förhand. Och firar kärlek, det gör man men släkt och vänner. Och som ni kanske ser så är Cochem den perfekta destinationen för något så romantiskt som att fira kärlek. Man tror knappt sina ögon när man hade det här som utsikt från hotellets altan.

Att resa med den här typen på bilden ovanför är by far det bästa jag vet. Något jag uppskattar väldigt mycket. Denna gång var det ju inte vi som valt destination, ej heller hotell och ej heller sysselsättningar på orten. Därför blev det extra spännande. Vi bodde på ett sprajlans nytt hotell som Michi och Paula abonnerat för samtliga gäster. Hotellet var som sagt helt nytt, det var inte ens helt färdigrenoverat eller officiellt öppnat, SÅ nytt var det. Det var en speciell känsla att bo i ett hotellrum som ingen bott i, sova i en säng som ingen sovit i i tidigare. Hotellet heter iallafall Villa vie och är ett hett tips om ni någon gång turistar till Cochem och vill bo på ett hotell som är den perfekta kombinationen av nytt och gammalt. Ägaren är för övrigt tysk, men har bott i Finland och kan därmed finska.

Cochem ligger precis vid floden Mosel. Här passerar dagligen tiotals båtar i alla dess storlekar. Cochem är en vin-region vilket chockade mig en aning. Som flickvän till en halvtysk pöjk så är man ju van att associera Tyskland med öl, men icke här icke. Det var vin som gällde och åt vilket håll man än kollade så var det vinodlingar som täckte bergssluttningarna. "Riesling till folket!"

Vi anlände till Cochem på torsdag eftermiddag, och var ganska så trötta efter att ha stigit upp fyra på natten och rest hela dagen, så det blev en liten tupplur och sen på kvällen gick vi in till centrum.

Hela gänget var givetvis med och vi hade bord ute på en terrass på en italiensk restaurang. Utsikten, SER NI! På många bilder figurerar borgen, eller slottet ni ser i bakgrunden. Cochem Castle, eller Reichsburg! Så otroligt vackert och overkligt.

My man and my pizza. Vi vet ju redan att tyskarna kan det här med öl, och tydligen är de rätt duktiga på pizza också, för den pizzan var inte illa kan jag säga. -

Efter en timme eller två på restaurangens terrass när man hunnit vänja sig lite med utsikten över stan och man trodde att det nog inte kan bli vackrare än såhär så började himlen få en vackert rosa färg när solen var på väg att gå ner. Jag vet att jag tjatar, men..

Kl 08:30 på fredagmorgon var det dags för frulle i hotellets gemensamma utrymmen. Den här frukostubuffén tre dagar i rad var ren lyx.

Direkt efter frullen var det dags att hoppa i tåssorna och spatsera iväg och upptäcka Cochem. Borgen var ett givet ställe att besöka så vi gick raka vägen dit. Det var massor av folk, och de hade även guidade rundturer inne i slottet, jag deltog inte i det utan vi satte oss på en panoramaterrass med bubbelvatten medans resten av gänget gick på guidad rundtur. Jag har läst lite om slottet på nätet nu såhär i efterhand, och jag blev föga förvånad över mitt eget beteende. Jag är annars inte särskilt duktig eller intresserad av historia, men nu har jag mittiallt hittat någon slags fascination i det. Åldern tar mig.

Ett slott omringat av vinodlingar. Mer idyllskt än så kan det väl inte bli.

I den här trappan hade man ju kunnat köra intervaller. Eller ha photoshoot. Perfekt ju. Jag behöver en sånhär trappa i Vasa också. Var jag kan hitta den?

Efter slottsbesöket gick vi till Cochemer Sesselbahn. Dvs en 360 meter lång linbana, eller sittlift, som går upp till en utkiksplats, Pinner-Kreuz. Där uppe, 255 meter över havsnivå, finner man även ett café med utsikt över hela Cochem och lite till. Jag, som drabbas av lätt yrsel på "halvhöga" höjder tänkte "äsch" när jag såg linbanan. Det såg inte så farligt ut. Mycket riktigt, upp gick hur bra som helst, det var ju som vilken skidlift som helst. Nästan. Dock kan jag inte låta bli att tänka på vad som sker om vajern brakar av, men sen lugnar jag ner mig själv med "vad är oddsen för att det skulle hända JUST NU?".

Efter att vi spanat in utsikten, fotat lite och ätit potatissallad och spiegelei (tror det heter så), dvs stekt ägg så var det dags att åka ner igen. Kände hur svettigt det blev. Sju tusan så brant det blev på nervägen. Det tänkte jag inte på när vi åkte uppför. Men halooo, vem får inte dödsångest på denna höjden?

Kl 15 på eftermiddagen var det dags för vinprovning, eller vinvandring rättare sagt. Vi började med ett glas på en plats i närheten av vårat hotell där ägaren av vinodlingen berättade lite bakgrundsfakta.

Efter ett glas och jag redan kände mig lite tipsy så fick vi skjuts upp i bergen och skulle gå en liten promenix genom vinodlingarna. Det var löjligt varmt och solen gassade. Jag förstod inte riktigt allt som sades, eftersom det var på tyska. Men lite fick jag översatt till mig, och några få ord kunde jag urskilja på tyska om jag riktigt ansträngde mina öron. Men mig gick det ingen nöd på. Utsikten felade minsann ingenting.

Vi pausade på ett ställe för en gruppbild. Och här har vi brudparet i all sin prakt

Efter några (någon?) kilometers vandring stannade vi vid en liten stuga, där det bjöds på några olika viner. Väldigt goda allihopa, jag är dock ingen vinexpert, men dricka vin - det kan jag ändå! Haha. Förresten. HUR mycket kan en likna sin far? Nu har visserligen Niklas brillorna på sig. Men ni ser ju, lika som bär.

Den sista sträckan av vinvandringen var väldigt terrängig. Det i kombination med kissnödighet, lite salongsberusning och värmen var liksom - woah! Men slutdestinationen på vinvandringen var denna måltid som de dukat upp mitt i ingenstans. Det kändes väldigt tyskt. Bröd, korv, ost. Och så givetvis vin. Så himla mysigt var det.

Kolla kolla, LENS FLARES! Efter vinvandringen och maten var det inte mycket på agendan resten av dagen. Så det blev det en promenad hem till hotellet. Det var inte svårt att samla ihop steg i Cochem. Men man upptäcker ju verkligen ett ställe allra bäst till fots. Efter så intensiv dag var alla väldigt trötta, så resten av kvällen satt vi i hotellets gemensamma utrymmen och umgicks, och gick sedan tidigt i säng för att orka de resterande två dagarna.

To be continued..

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Travel & adventure

Eftersom Ålandsvisiten var så himla lyckad ifjol (kolla in bilderna här) så körde vi en favorit i repris i år. Denna gång ett ännu större gäng. Förutom mammas och pappas husbil hade vi dessutom en husvagn och ett tält med i cirkusen. Med betoning på cirkus då. Man kan säga att våra campinggrannar inte verkade jätte imponerade när vi smällde upp markiser, tält, campingstolar och kubb omkring oss. Men tolv pers (som vi var) tar ju en del plats, kan jag lova. Men vi är inte odrägliga, vi är väluppfostrade människor allihopa och är garanterat lugnare än vilken trebarnsfamilj man än jämför med. Hehe!

Vi körde ner till Åbo redan på tisdagkväll (25.7) och sov i kön till siljas bilincheckning. Man kan säga att det blev lite bråttom på morgonen när kön började röras redan kl 07:00.. Heh! Det hade nog ingen räknat med.

Alla var på strålande humör, förutom Joko. Skoja bara, han var nog glad han också även om han ger ett intryck av något annat.

Vi hade vädret på vår sida. Ibland. Jag var tvungen att sova bort 1,5h mitt i dagen när vi anlänt till campingen för jag var så trött. Fyra timmar sömn och ett och annat skumpaglas är som bäddat för en eftermiddagsvila.

På kvällen, efter ca 13h svält var alla så hangry, så att få hugga in mat på Arken var en riktig hit. Jag var så hungrig innan vi fått in maten att jag var tvungen att ta en bit av Niklas.

Den här hamburgerportionen är inget skämt. Inte heller skålen med aioli som ni skymtar i bakgrunden. Två i sällskapet hade beställt in varsin aiolidipp i tron om att man skulle få en sån där liten kopp i barbie-storlek med en klick aioli i. Föga förvånade var vi när det dundrade in två stora skålar aioli som nog hade räckt till en hel pluton. Arken snålar liksom inte in på dippen om man säger så.

Torsdag var beachdag.

Och kubbdag. Fasen vad skoj det är med kubb. Så underskattat. Hoppas på fler kubbmatcher innan snön kommer.

På kvällen bokade vi bord på dinos, eftersom vi var så nöjda när vi var där ifjol. Både maten och servicen är topp! Jag var inte jätte hungrig så jag beställde från menyn "Lättare rätter", det blev en bakad potatis med skagenröra. Jag känner ej till standardstorleken på magsäcken hos en vanlig ålänning, men det var ingen "lätt" rätt om man säger så. Det hade mättat min mage två gånger om.

På fredag var vi bjudna till en villa ute i Eckerö. Vi var där förra året också och den var verkligen en superdag, så i år kunde väl inte bli sämre. Värdparet, som för övrigt är himla ljuvliga människor, hade numera en liten tösabit på ett halvår, och hon var bara för söt.

Vi grillade och åt en middag i världsklass verkligen, det var allt från potatisgratäng till lyxig sallad och sen dessutom kladdkaka med glass till efterrätt. Matkoman var ett faktum.

Killarna badade bastu och doppade sig i havet. Vi tjejer var nöjda med att beskåda spektaklen på håll från bryggan. Men alltså solnedgången. Eckerö. Utsikten. Oh my.

Ni ser ju. Drömställe. Så idylliskt på alla sätt och vis.

På lördag var det tyvärr dags för hemfärd för oss som tillhörde husbils- och tältgänget. Men en 20 minuter på stranden hann vi med, för att riktigt suga ut det sista ur ålandsatmosfären. Pangväder var det också. Inte allt för nöjd över att åka hem just där och då.

"Den sista måltiden" blev röding på Happy lobster ombord på Baltic princess. Ett bra avslut där.

Kl 00:34 rullade jag, Niklas och husbilen över Replot bron för att återlämna bilen till dess rätta ägare, dvs mamma och pappa. Åland är ju fint, men det är minsann Replot också. Se bara!

Tack Åland och alla medresenärer för en finfin sommarhelg!

Likes

Comments

Everyday life

Hej på er! Hoppas sommarn rullar på fint. Jag kan inte förstå att halva juli redan passerat. Och därmed halva sommaren. Hjälp mig, det gör ont i magen när man tänker på det. Men hey. Jag räknar ner till semestern som bäst. Niklas har redan inlett sin semester, och jag är lite avundsjuk. Men på torsdag jobbar jag mitt sista skift innan jag tackar för mig och går på semester i tre veckor. Jag ser så himla mycket fram emot det att jag håller på att gå av. Jag har sparat en vecka till oktober. Vi tänkte då åka iväg söderut ett gäng på ca 10 pers. Jag är övertygad om att det kommer bli en episk resa. Men de tre veckorna jag har här nu under sommaren kommer bli minst lika härliga tror jag. Jag inleder själva semestern med en helg på jakobsdagarna, det brukar vara en av sommarens ljuvligaste helger, så jag har rätt höga förväntningar i år. Vi får se hur det blir, men så länge vädret visar sig från sin bästa sida brukar det vara hur bra som helst. Sen har vi planer på att dra till Åland och köra en repris på fjolårets rockoffhelg. Och efter det blir det bröllop i Tyskland, hur härligt?

Det här var en sådan där kväll som man kommer titta tillbaka på i vinter när man saknar sommaren. Ser ni himlen liksom? Det är svårt att verkligen ta in i stunden, men efteråt så känner man en sån djup tacksamhet att man nästan vill släppa en tår. Haha!

Lensflares, AAAH!!

Önskar er allt gott, och kom ihåg att njuta av sommaren!

Likes

Comments

Everyday life

Sommaren 2017, som ägde rum i helgen (den kom inte för att stanna obviously), hade jag lyckats pricka in ledig helg. Fredag, lördag och söndag var alltså en liten försmak på semestern som kommer om några veckor. Jag och Niklas hade planerat in ett dygn på deras villa i Jakobstad för att chilla lite och inviga den nya badtunnan.

Vi steg upp tidigt på lördag för att hinna packa och sen kunna gå och hänga på dörren, som ett äkta pensionärspar ni vet, när Kaffehuset august öppnade kl 11. LUNCH! Vi satt ute i det vackra vädret. Solen gassade på för fulla muggar och jag lyckades bränna min högerarm. Igen. För andra gången i år. Nu har jag en fager och intensiv bondbränna på ena armen. Hur löser man det? Bränna andra armen också, jag vet inte?

Prick klockan 12 körde vi ut ur Vasa och styrde mot Jakobstad. Niklas, han är så fin.

Vilket projekt att få fart på tunnan. Först skulle den fyllas med mååånga liter vatten, sen fick vi inte fyr på den i första taget heller. Det tog (vad som känns som) en halv evighet innan vattnet ens hade blivit pyttelite varmt. Men man lär sig, ska ni veta. Skam den som ger sig. Det hela slutade med att det var kokande hett när vi väl skulle bada, då får man fylla upp med kallvatten. Det gäller att vara lösningsorienterad. (Bilden ovan är fotad av Niklas med Gopro)

Stina (niklas' mamma) kom på en snabbvisit och även Jannike, Anders och Jyri dök upp under kvällen. Så himla trevligt! Vi grillade gott, för vad är egentligen en villahelg utan grillat?

This view tho.

Jag önskar att jag kom ihåg vad som var så roligt här.

(Bilden ovan är fotad av Niklas med Gopro)

Som sagt, vi badade. Det var så vansinnigt varmt att blodtrycket sjönk i botten och samtliga badare nästan svimmade på kuppen. Nästan. Nejmen det var så skönt. Tacka vet jag badtunna, vilken stämmningshöjare ändå. Rätt som det var så hade flera timmar flygit förbi och man var i russinstadiet. (Bilden ovan är fotad av Niklas med Gopro)

På söndagen så tog vi det lugnt, käkade en vattenmelon till frulle och solade på terrassen de få stunderna som solen passade på att kika fram mellan molnen.

Vi avslutade det hela med ett besök på friends & brgrs innan det var dags för hemfärd.

Tack Jeppis för en fin sommarhelg. Vi ses på senast på jakobsdagarna igen. FÖR DÅ FÅR JAG SEMESTER! Gud, vad jag längtar.

Likes

Comments

Everyday life

Hej på er! Hoppas ni haft en härlig midsommarhelg. Jag hade fått äran att jobba både fredag och lördag nu under midsommar, så vi hade egentligen inte några speciella planer. Men någon gång mitt i veckan beslöt vi oss för att på fredag dra till en villa som vi var bjudna till. Och bra var ju det. Jag slutade jobbet vid 15 och då var det bara att pysa hemåt och fixa till sig lite innan det bar av mot Kaskö. Jag var tyvärr inte så flitig på att fota, för jag var rätt slut som artist efter typ årets vildaste dag på jobbet. Men några bilder hann jag knäppa.

Värdet blev mycket bättre än väntat och man kunde gott och väl sitta ute, helt myggfritt. Vi spelade lite kubb, det gick sådäääär. Jag skyller på att det var de första matcherna för i år, snart är jag nog på banan igen ska ni se.

Vi serverades finmiddag i form av rövarstek med nypotatis, kryddsmör, baguette, inlagd rödlök. Ja, ni hör ju. Det må vara första gången jag någonsin smakat på rövarstek, men hoppas inte den sista. Det var supergott och tillvägagångssättet är ju bara för fascinerande. Man gräver en grop, eldar i den, gräver upp kolen, slänger ner köttet (inpackat i folie och hönsnät) och skyfflar den glödande kolen ovanpå och låter det ligga där och mysa en lång stund. Typ så. Skithärligt ju! Perfekt midsommarmat.

Jag åt så mycket mat att jag nästan hamnade i matkoma innan vi ens hunnit börja på efterrätten, som var glass och färska jordgubbar, samt choklad. Så man kan säga att det var en riktig lyxmiddag och ja, jag höll på att somna efter middagen. Jag lyckades dock hålla mig någorlunda vid liv tills 02-tiden på natten. Det var dags att dra hemåt då. Jobbet väntade ju följande dag.

Och så två mobilbilder på det! (Har snott den till vänster från Jyris instastories) Give him a follow @jyrran

Jag hade det så himla trevligt. Tack alla!

Likes

Comments

Everyday life

Här kommer ett hav med bilder från EnergyRun som ägde rum i Vasa, vid Öjberget, förra helgen. Jag deltog inte själv, men det gjorde däremot Niklas. Så givetvis var jag där med kameran i högsta hugg och hejade glatt och exalterat med hejarklack, pompoms och megafon. Minus hejarklack, pompoms och megafon, heh! Jag var väldigt nervös å min kjærestes vägnar. Vet ej varför, för jag var faktiskt väldigt övertygad om att han skulle ta sig igenom med bravur.

!!Spoiler alert!! Det gjorde han också. 😊

En eloge verkligen till gänget som roddat ihop det här evenemanget. Hur fantastiskt gjort? Det var väldigt lyckat på alla sätt och vis, iallafall som åskådare. Haha! Och jag blev faktiskt lite sugen på att delta när jag såg glädjen hos årets deltagare, trots deras skrubbsår och genomvåta kläder. Kanske nästa år, den som lever får se.

Hej hej Pernilla om du läser detta. Här är en bild på dig in full action! Jag undrar om jag hade sett såhär nöjd ut efter att just tagit mig igenom brunt vatten som går upp till midjan, men kanske? :D

Visst blir man lite sugen på att springa uppför när man ser denhär bilden?

Här är Niklas och laget efter målgång. De ser förvånansvärt fräscha och fab ut med tanke på att de sprungit 10 km och avklarat 30 hinder. Jag hade liksom förväntat mig något mycket värre. Haha! Men sjukt duktiga var de, och de knep minsann en tredjeplats bland alla lag som deltog. Hur duktigt?

Här har vi Simon, vars lag Niklas ingick i. Vi har inte känt Simon så länge. Bara ca 3 månader, för att vara lite mer exakt. Det är så himla trevligt vad livet levererar ibland, eftersom han av en slump hittade min blogg, konstaterade det gemensamma intresset HÄLSA, tog kontakt (tänk om alla bara gjorde så lite oftare? Så kul det hade varit) och nu har jag förutom att ha stiftat en trevligt bekantskap också tack vare honom kommit i kontakt med kanske världens bästa kosttillskott. Rätt härligt ändå, va?

Jag hade minsann kunnat tänka mig att springa nästa år om det är så att jag får en tomat i goodiebagen, för den lär ha smakat mycket utsökt efter 30 hinder. "Aldrig har en tomat smakat så gott", lovade en dyrt och heligt. Haha, det tror jag det.

Så stolt. ❤

Likes

Comments

Everyday life

Vet ni? För exakt fem år sedan var jag i Marbella den här tiden på året och utbildade mig till bartender och typ hade the time of my life med ljuvliga människor. Hur sjukt? FEM ÅR SEDAN. Och jag - bartender? Många gånger när jag tänker tillbaka så saknar jag verkligen mina roomies och våra sjuka stunder på bargatan nere i Puerto Banus. Och för att inte tala om när vi försökte lära oss flairing (ni vet när bartendern jonglerar runt med spritflarrorna) på stranden. Svordomarna flödade. Men vi lärde oss till slut. Kanske jag borde ta upp flair-träningen igen och bli pro? Vad tycker ni? Haha.

Men hur roligt det än var för fem år sedan så är jag så tacksam för min tillvaro idag. Jag har ett jobb att gå till, jag bor i stan i en fin och trivsam lägenhet och jag har världens bästa sambo/pojkvän Niklas vid min sida. Idag skiner solen och det är VARMT i luften (tack Vasa!). Jag har varit och handlat mat, fyndat ett par brillor (se bild till vänster) för några få euro på loppis, kockat ihop en köttfärssås och ska snart dra iväg till jobbet för att jobba kvällsskift. Ibland kommer jag på mig själv med att vara så himla less på mitt liv och bara leva "i framtiden" och vilja framåt istället för att leva i nuet (och fortfarande jobba mot målen). Ibland måste man påminna sig om hur bra man verkligen har det.


Note to self: uppskatta vardagen.

Likes

Comments

Everyday life, Health & wellness, Food & diet

Tjolahopp!

Fredag vare här. Jag är leeeeedig och det är så skönt. Synd bara att det regnar. Annars hade jag nog tagit solkrämen, hörlurarna och bikinin och dragit till stranden. Men det får bli en annan dag.

Jag har nyligen gått och blivit besatt av grönkål. Så sent som häromdagen. Det är ju tur att det är en så pass hälsovänlig besatthet. I vårt kylskåp finns oftast grönkål, men jag har aldrig varit särskilt intresserad av smaken eller strävheten, föredrar babyspenat före grönkål alla dagar i veckan. Jag har försökt mig på att göra grönkålschips en gång, och misslyckats. Niklas brukar envisas med att lägga grönkål i våra grön smoothies, men det blir hemska klumpar om man inte mixar skitlänge. Det är inte särskilt tidseffektivt kan jag tycka, haha! Häromdagen så låg det en påse grönkål i kylen och bladen höll liksom på att gulna bort. Jag gillar inte att slänga mat, så jag tänkte att jag bör ta tag i saken.

Jag tog till mitt favoritverktyg google och googlade hur man gör grönkål gott. Och tydligen är det skitenkelt. Tänk om jag hade vetat detta tidigare. Man river bara av grönkålen från stammen, riv i passligt stora bitar. Lägg i en skål, häll över saften från en halv lime ungefär, ringla över lite olivolja, salta och massera sen kålen ömt. Man kan låta det stå en stund för att det ska få dra i sig och sen är det bara att hugga in. SÅ HIMLA GOTT! Nu vill jag äta det helst hela tiden. Inte så att jag går och smaskar på det i förbifarten men har det mer än gärna som bädd på tallriken till både lunch och middag. Yum!

6 härliga faktan om grönkål:

  • Grönkål sänker det onda kolesterolet.
  • Grönkål innehåller 45 olika flavonoider.
  • Grönkål är rikt på bl.a. kalcium, järn och c-vitamin
  • Grönkål innehåller både lutein och zeaxantin, som kan skydda ditt öga mot grå starr.
  • Grönkål är bra för leverns funktion.
  • Grönkål är superbra för tarmfloran.

Nu ska jag dra iväg till syster den näst äldsta och hänga med henne och hennes lilla baby Luna. Eller Lunis Fjunis som ongen också kallas. Det ryktas dessutom om att systern har rensat ur sin garderob och jag har givetvis anmält mig som frivillig för att inventera och eventuellt ärva ett eller annat plagg. Bästa shoppingen ju!

Likes

Comments

Everyday life, Podcast, Travel & adventure

Bild fotad av Niklas med GoPro-kamera

Hej hörni! Sommaren äro här. Ingen kunde vara gladare än jag. Jag vill nästan gråta en skvätt av glädje varje gång jag kommer utanför dörren och det är gröööönt och doftar härligt av gräs. Så himla underbart! Jag var dessutom på stranden igår, då vet man att vi nu har landat i den absolut bästa tiden på året.

Förra helgen hade vi hyrt ett av husen vid glasbruket i Vexala. Vi hade gjort det ifjol också och det var succé så vi tänkte att det fick bli en årlig tradition. Tyvärr var det ju inte jääättevarmt (det var faktiskt minusgrader när vi gick och la oss på söndagmorgonen). Men solen sken iallafall! Mina ack så saknade vänner Dea och Fanny som bor i Umeå var hemma och joinade oss och det var såå roligt. Vi har glassat i jaquzzin, solat, grillat gott och dansat ända in på småtimmarna. Härligt var det! Synd bara att dessa helger går så snabbt. Ser fram emot fler av dessa helger i sommar. Niklas har filmat lite med sin gopro och jag har också filmat lite snuttar med min kamera, så Niklas ska förhoppningsvis slänga ihop en liten videosnutt som jag kan visa er sen.

Så länge kan ni ta och lyssna på vårt senaste avsnitt av podden! Vi snackar om en  tankeställare jag fick när jag lyssnade på en annan podd; det här med att äga sin kropp och verkligen embracea sig själv och varför jag aldrig riktigt kunnat göra det. Sen ger jag också tips till alla singelmän där ute och efterlyser något av er! SÅ LYSSNA! :)

Likes

Comments